Endometrios – en smärtsam sjukdom som orsakar stort lidande hos miljontals kvinnor
Endometrios, en kronisk, inflammatorisk och östrogenberoende sjukdom, drabbar omkring 190 miljoner kvinnor över hela världen. Sjukdomen orsakas av att vävnad som liknar livmoderslemhinna börjar växa utanför livmodern framför allt i bukhålan och bildar så kallade endometrioshärdar. Den kraftiga smärtan som detta ofta resulterar i kan utvecklas till ett kroniskt tillstånd. Trots att sjukdomen drabbar 10 procent av kvinnor i fertil ålder är endometrios både underdiagnostiserad och underbehandlad, och det finns ett begränsat utbud av nyare behandlingsalternativ.
Endometrios kan ha en betydande påverkan på både hälsa och livskvalitet hos dem som drabbas. Smärtan beskrivs ofta som djupt molande, skärande och krampliknande. Denna smärta blir ofta en del av vardagen och kan göra även enkla sysslor betungande. Menstruationssmärta med kraftiga blödningar är vanliga, liksom smärta vid tarmtömning och urinering. Många kvinnor upplever betydande smärta under samlag. Sjukdomen är den vanligaste orsaken till nedsatt fertilitet och infertilitet hos kvinnor, vilket kan vara mycket påfrestande för de drabbade. Med tanke på att endometrios kan leda till långvarig och svår smärta som allvarligt försämrar livskvaliteten under decennier, är det inte överraskande att depression och andra psykiska besvär är vanliga bland drabbade kvinnor.
Många kvinnor drar sig tillbaka från sociala aktiviteter och kämpar för att upprätthålla sina karriärer. Konsekvenserna för familjeplanering och relationer kan bli djupgående, vilket skapar ytterligare känslomässiga påfrestningar och påverkar den övergripande livskvaliteten.
Symtomen uppträder vanligtvis i eller strax efter tonåren – viktiga år med djupgående inverkan på resten av livet. Följaktligen kan sjukdomen få långsiktiga konsekvenser för utbildningsresultat, yrkesbana, inkomst, familjebildning och sociala relationer. Tiden från det att de första symtomen uppträder till diagnos ställs ligger mellan 4 och 11 år, men många patienter förblir odiagnostiserade.
Dagens behandlingar har betydande tillkortakommanden
Dagens läkemedelsbehandling för endometrios består främst av smärtstillande medel och hormon-baserade terapier, inklusive preventivmedel och andra starkare läkemedel. Endometrioshärdarna behöver östrogen för att växa, vilket är orsaken till att hormonpåverkande läkemedel används vid behandling. De slår i olika hög grad ut östrogenproduktionen och kan därför mildra symptomen vid endometrios. Att påverka de normala kvinnliga hormonnivåerna leder dock ofta till biverkningar, bland annat i form av blodvallningar och nedsatt sinnesstämning. De starkare preparaten kan även orsaka minskad bentäthet, vilket leder till ökad risk för benskörhet.
Utöver hormonbaserade behandlingar används olika smärtlindrande läkemedel. De vanligaste smärtstillande medlen är NSAID-preparat (icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel) såsom naproxen, ibuprofen och celecoxib. De är effektiva främst mot menstruationsrelaterad smärta (dysmenorré), men är tyvärr förknippade med gastrointestinala och kardiovaskulära biverkningar och bör därför endast användas intermittent. Ibland används opioider för att dämpa smärtan, men detta är en läkemedelsklass med hög risk för biverkningar och missbruksproblematik. Även tricykliska antidepressiva läkemedel, antiepileptika och andra typer av läkemedel prövas ibland som tilläggsbehandling. Som alternativ till läkemedelsbehandling förekommer det att endometrioshärdar eller hela organ avlägsnas kirurgiskt, men återfallsfrekvensen är hög och många patienter tvingas till nya ingrepp inom loppet av några få år. Som en sista utväg kan man överväga mer omfattande operationer, som att ta bort livmodern (hysterektomi) eller äggstockarna (ooforektomi).
Enzymet mPGES-1 spelar en nyckelroll i utvecklingen av endometrios
Nuvarande behandlingar, inklusive smärtstillande medel och hormonella preventivmedel, kan ge otillräcklig lindring eller oacceptabla biverkningar för många patienter. Därför har betydande vetenskapliga ansträngningar gjorts för att hitta nya, mer specifika läkemedelsmål, särskilt inom det inflammatoriska kaskadsystemet. Mikrosomalt prostaglandin E syntas-1 (mPGES-1) är ett enzym som normalt förekommer endast i låga nivåer i människokroppen, men som ökar kraftigt i inflammerade vävnader såsom endometrioshärdar. Detta leder till lokalt ökad produktion av proinflammatoriskt prostaglandin E2 (PGE2), en potent biologisk mediator för smärta och inflammation. Därför är mPGES-1 ett lovande mål för behandling av endometrios. Läs mer om vipoglanstat för endometrios här.
Trots den nyckelroll som mPGES-1 spelar i sjukdomsprocessen vid endometrios saknar patienterna fortfarande tillgång till läkemedel som specifikt hämmar detta enzym. Det finns läkemedel som utövar sin verkan högre upp i arakidonsyrakaskaden, men detta innebär att de inte endast hämmar mPGES-1 utan även påverkar produktionen av ett stort antal andra signalsubstanser som är viktiga för många av kroppens normala funktioner.
Fördjupande information
